Tävling Stamtavla MH Varför en borderterrier? (pdf)
220603 tvingades vi ta farväl av Karlsson – min once in a lifetimehund. <3
Han blev 16,5 år gammal, så när som på en dag. För alltid älskad, för alltid saknad.
Karlsson är en borderterrier och heter egentligen Öresunds Onyx. Han föddes i december 2005 på Öresunds Kennel i Malmö hos Karin och Tommie Isaksson.
Han är en underbar liten hund med en stor personlighet som de flesta har svårt att motstå. Han älskar människor men är ganska ointresserad av andra hundar. Om han “måste” umgås gör han det på ett mycket förståndigt sätt; snällt, vänligt och med ett bra kroppsspråk så länge den andra uppför sig “som man ska”. Under sina första åtta år levde han i symbios med sin tålmodiga storasyster, schäfern Iza, och de var ett fantastiskt radarpar.
Han har en stor motor i den lilla kroppen och älskar när det det händer något, oavsett om det är lydnadsträning, spår, sök, uppletande, rallylydnad eller bara promenad. Motorn går dock att stänga av och inomhus märker man oftast inte att han finns eftersom han gärna ligger i soffan på en mjuk pläd, med huvudet på en kudde – i timmar.
Han är oerhört lättlärd och vissa moment har fastnat nästan otäckt snabbt. Kryp, skall och framförgående har han t ex fattat på nolltid. Sådant man normalt sett tragglar med i månader och år. Andra har tagit, och tar, lite längre tid. Han är lyhörd, förig och för det mesta med ett bra fokus. Eftersom han älskar både godis och leksaker är han lättmotiverad och lättbelönad.
Spåret har vi fått jobba en hel del med. Appellen och lägre tog vi dock i första försöket när vi väl startade upp tävlingskarriären. I högre klass tog det tyvärr stopp. Efter ett stort antal högretävlingar, där vi ganska ofta spruckit på tiden men även har ett antal tävlingar med godkänt resultat, gav vi upp. Vi har haft uppflyttningspoäng på både lydnad och special flera gånger men tyvärr inte på samma tävling…
Hösten 2011 började vi med sök som var helt nytt även för mig. Efter att i 1,5 år ha tragglat med lösrullar utan någon större framgång skolades han om till skallhund sommaren 2013 och då lossnade det rejält. Det var verkligen hans melodi och allt blev genast mycket roligare för alla inblandade (utom möjligen figuranterna? 😉 ). I april 2014 var det dags för tävlingsdebut i sök och det gjorde han (vi) med den äran. Med betyg 8.75 på själva söket var han bäst av alla hundar, alla klasser, den dagen och den enda hunden som hittade även den dolda figuranten. Då var matte stolt. Tyvärr gjorde ett par missar på lydnaden att slutpoängen inte räckte till uppflyttning. Strax därefter blev han skottberörd och för att komma vidare behövde vi de där platsliggningspoängen.
I samma grad som han har lätt att koppla av inomhus har han svårt att koppla av utomhus. Där ska det gärna hända något hela tiden och gör det inte det så har man en otålig liten hund.
I lydnaden är han duktig men på tävling händer det något i det lilla huvudet och beteenden som aldrig uppstår på träning dyker upp och det kostar poäng. Han har dessutom ganska lätt att ta till ljud, t ex startskall. LP II tog vi snabbt och lätt men i klass III har vi inte kommit längre än 1,5 poäng från 1:a-priset.
När vi lagt ner lydnaden och spåret gav vi oss på rallylydnad. RLD N, RLD F och RLD A har vi skrapat ihop med men när poänggränserna höjdes i samband med regelrevideringen 2017 kändes det hopplöst att uppnå kvalificerande resultat i mästarklass. Vi gjorde dock ett försök, mest bara för att ha startat i högsta klassen i något.
Som sagt, han är en underbar liten jycke och jag har inte ångrat mig en sekund att det blev en borderterrier, och just han! Att han dessutom blev en tävlingshund var inte med i kalkylen utan det blev en mycket trevlig bonus, och jag ser fram emot ytterligare många härliga år med denna fantastiska lilla hund!
